om livet utan mikro
jag och jimmy har börjat älska frånvaron av en mikrovågsugn. på riktigt. min fd. klassis mirja brukar skratta åt oss för att vi inte har nån tv. sen berättar hon det vidare för sina vänner så att de kan skratta en stund tillsammans åt vår galenskap. jag i min tur brukar skratta åt henne och dan för att de inte har nån mikro. "hur kan ni ens leva?", brukar jag fråga. nu har jag dock insett att det går.. alldeles utmärkt.. till och med bättre.. det är minst lika smidigt att värma maten i ugn eller i kastrull, det smakar mycket bättre, blir jämnvarmt och -kanske det viktigaste av allt- man kan till och med äta uppvärmd potatis! idag åt vi följande, helt ostrålade, rester:
sen regredierade jag till förskoleålder och bakade chokladbollar. goda blev de.
//emma
sen regredierade jag till förskoleålder och bakade chokladbollar. goda blev de.
//emma
Kommentarer
Trackback