australienapa

idag vaknade jag upp helt peppad på livet för vi skulle ut på jakt efter festkläder till cocktailpartyt. vi tog bussen till en jättecool stadsdel, paddington, där det finns ett helt kvarter med bara en massa tuffa secondhand- och retrobutiker (du skulle älska, antonja). verkligen en guldgruva.. för allt utom kostymer visade det sig. vi sprang runt på varenda ställe men hittade inte en enda kostym som passade jimmy.. jag hittade i alla fall en klänning som dög men hela grejen känns som ett sjukt stort projekt.. insåg att vi varken har tid eller pengar för det här. måste ha kostym, slips, skjorta och finskor till jimmy och klänning, skor och smycken till mig. det känns liksom inte helt värt. känns skittråkigt faktiskt för jag tror att det skulle ha blivit en himla rolig fest. våra huskompisar känner likadant för de har ju inte heller direkt haft cocktailkläder som högsta prioriterat på packningslistan. från och med idag hatar jag fester med dresscode. man bah: låt folk ha på sig vad fan de vill! det är väl roligare att gästerna känner att de kan komma än att hälften kommer och ser ut som james bond?! vad är grejen med det? jag får flashbacks tillbaka till högstadiet när en stackars kille i min klass inte hade råd att följa med på klassresan. tror att jag känner mig lite som honom idag :(

//emma